EM i Florac 2011

Klockan ringde 02:30 och känslan om att ej ha sovit en blund fanns där, fast det hade jag ju. Upp och på med tävlingskläderna. Adrenalinet började pumpa direkt och sammanbitet åkte vi till stallet. Upp aktivitet var det trotts 1,5 h före start. Största utmaningen innan sadling var att få fast mina små lyspluttar på mig. Problemet i mörkret är att synas och hittas av groomarna. Vi hade både lysstavar och lyspluttar på 15 cm som vi klistrade på mig. Lysstavarna fick groomarna vifta med och det funkade rätt bra. På med sadel och sista finjusteringarna gjordes innan uppsittning. Starten närmade sig och trotts att det bara var ca 80 hästar ”small” det rejält när starten gick. Vilken stämning, helt vibrerande och tryckande  stämning infann sig  sekunderarna innan start. 04:30 var vi iväg, Zinner skötte sig exemplariskt, lite på tå men han behöll alla hovar i backen och det är bra för att vara han.

Vi hamnade ensamma framför en motorcykel när vi red genom Ispagnac, inte helt ok tyckte Zinner som sprang lite stressat. Genom staden, ner i en tvär sväng över en stenbro blev vi slussade 2 och två, sedan upp i bergen mot Florac. Mörkret var total, fick dock fina kommentarer av andra ryttare som tackade för lyset, min pannlampa var suverän. Helt plötsligt tog det stopp, en tysk ryttare som hade gått i front i vår grupp låg plötsligt på marken. Hästen hade blivit rädd och tvärnitat så hon trillade av. Efter lite rop kom hon upp och vi fortsatte. In i Florac och vidare upp i bergen. Hade supergrepp i skorna och halkade inte en gång på asfalten.

In mot grind 1 kändes allt ok efter 34 km. Lite kaosartat blev det dock då vi var ett 15 tal ryttare som kom in samtidigt i mörkret. Pulsningen gick bra och så sprang vi upp………. Inte så bra!!!!! Re-examination sa veterinären och det kändes om en käftsmäll. Varken Ylva eller Marcello var särskilt övertygade om att detta skulle gå vägen, han markerade verkligen. Vi vilade, kollade benet, skon mm. ingenting verkade fel, bara att vänta ut tiden. 10 min innan utgång gick vi upp igen, sprang upp utanför grinden en gång och då brukar man ju känna om det är ok eller ej. Var helt väck, säg ingenting och kände varken bu eller bä….In i grind och så sprang vi för glatta livet. OK sa veterinären och min haka trillade ner. Allt var ok, helt otroligt. Bara att sadla på och iväg.

Tankarna for i huvudet och hur skulle jag göra nu??? Ligga kvar på samma tempo, sakta in eller vad?? Ähh ingen idé att fundera, går det så går det, rätt otroligt om han kommer att fixa 4 grindar till och 13 mil i bergen, de tuffaste partierna har ju inte kommit ännu. Ähh jag bara rider tänkte jag och drog på ute på slinga 2 som bara var 22 km. Fick sällskap av Tonje från Norge, vi har alltid lika trevligt när vi rider ihop och hennes valack går så himla bra med Zinner. In i grind 2 och besiktningen flöt på utan anmärkning. Skönt, ingenting på frambenet.

Ut på slinga 3 fick jag jaga ifatt några ryttare, Tonje hade inte lika snabb pulsning så vi särade på oss här. Dimman låg tät, temperaturen var mycket bra, sval och skönt. Ingen sol, perfekt.   Upp på berget där man knappt såg handen framför sig tog vi oss över och förbi, 26 km totalt innan nästa grind. Gick bra, hade sällskap med ett gäng ryttare från Holland, Italien, England, Portugal, Quatar och Frankrike.




In i grind 3 och med orden ”PERFECT” fick vi en välförtjänt vila. Dock var vi tvungna att byta ut en del sömm  i framskorna då det slitit oerhört på bara de tre första etapperna. Väl fixat drog vi ut på slinga 4, 25 km.

Min favorit faktiskt, då man rider genom skog, förbi ett stort medeltida slott och genom en stad där alla står och hejar på en. Det hade dock blivit varmt, det fläktade rätt bra i vinden. In i 4 grind där vi åkte ut förra året, vi passerade utan större bekymmer och fick gå ut på slinga 5. Här började vår resa på den okända delen av banan. Visste fram tills nu vad som väntade runt varje krök, nu var det bara ny terräng. Vår grupp var intakt även över stäppen och över flygfältet låg Zinner på och pullade rejält, kul att han var så pigg efter 12 mil.




In i grind 5 och efter upptravning sa veterinären, ”-Good, go to Florac.” Då visste jag att det var klart, jag skulle få  rida i mål på en av världens tuffaste banor!!!! Grindvistelsen gick fort och sedan galopperade vi ut på sista slingan, 20 km mellan mig och mållinjen. Tänkte att nu är det lugnt, men icke så fel jag hade. Om de andra slingorna var jobbiga så var detta helvetet. Trodde aldrig det skulle ta slut. Låg bra till när vi gick ut, 17:e plats ca. men Zinner hade känts lite stum i nerförsbackarna i baken. Så jag tog det lugnt, blev då omriden av ett gäng då jag valde ett långsammare tempo de sista 8 km som var en enda stor nedförsbacke. Brant nedför närmade sig målet men säkrade ritten och red i mål med fanan i topp. Lite nervöst var det dock i slutbesiktningen men han sprang så fint så. Tårarna rann och alla var så stolta över att vi fixade det. 14,6 km/h blev det i snitt, något långsammare då vi hade siktet på 15 km/h men vi är nöjda ändå. Resten av historien är inte så intressant, vi tog hand om Zinner, tog en välförtjänt dusch och gick på gala middagen på  kvällen.

Dagen efter var det vet. Besiktning och de svenska hästarna fick beröm i hembesiktningen. Sedan var det dags frö prisutdelning , uppsutten sådan och sist var det GALOPPEN. Florac har en tradition att alla godkända hästar får galoppera upploppsrakan och det gjorde vi, Zinner fick lite löpkänning och drog på bra. HÄRLIGT!!!!

Måndagen startade tidigt och vi åkte ca 80 mil upp till Legelhurst i Tyskland för att övernatta. Resan flöt på bra och Zinner hittade sin plats i lastbilen med en gång. Vi valde en längre väg hem och trotts det gick det snabbare än nerresan. Vi stannade och åt frukost, lunch och fika på vägen, mysigt tycker jag. Kvällen bjöd på sköna sängar och god winersnitzel, ett måste i Tyskland. Vi startade lika tidigt på tisdagen för att komma i tid till färjan. Det blåste på bra under hela dagen och vi var lite oroliga om vi skulle åka färja eftersom hästar ej tål sjögång så bra. Vi tog dock beslutet efter många telefonsamtal till vännerna som kan båtar, att vi åker. Risken att bli stoppade vid bron pga. Blåsten var rätt stor.

Vi kom fram i god tid så Zinner fick beta och promenera några timmar innan resan. Det gungade en del innan båten kommit upp i fart men Zinner brydde sig inte nämnvärt. Sista milen i Sverige var dryga men det gick bra. Zinner var jätte glad att vara tillbaka i hagen, nu är det vila i flera veckor innan vi ska börja träna inför nästa år och vårt mål VM.

EM ett äventyr i en helt annan värld. Fast ändå inte……

Nu är vi hemma igen och jag håller på att smälta alla intryck man fått under resan. Ska försöka sammanfatta detta på ett begripligt sätt.

2 sept. Fredag, resan börjar från stallet, lastbilen vi hyrt från Lars Biderman AB i Eskilstuna var fullpackad med saker, dock hade vi nog fått med oss lite till om vi velat för plats fanns det.
 


Vi rullade ut från stallbacken innan lunch och var nere i Trelleborg på vår återkommande uppstallningsplats runt kl. 16:00. Där väntade promenad, vila och käk innan båten avgick 22:45. Båtresan blev lugn under natten. Zinner har lärt sig detta med båtförd nu.

Håller koll i kameran.

3 sept. Lördag, vi kommer i land 06:30 och vi börjar rulla ner mot Frankfurt som var vår slutdestination. Tanken var att komma fram runt 16-17 tiden men ack så fel vi fick. Res inte i Tyskland på en lördag, för då är alla ute och åker tydligen. När vi kommit 15-20 mil börjar köerna. ”Stau” är ett nytt tyskt ord jag lärt mig och det betyder just KÖ.

Lunch påväg

Flera timmar under dagen får vi sitta i köer på motorvägen, och varmare blir det. 25 grader, 28 grader, 30 grader. Klockan 19:00 rullar vi in på stallet utanför Frankfurt, ett jättefint ställe med över 60 hästar. Ridhus, hinderpark och massor av boxar. Jag tar promenaden och mamma och Anders åker för att hitta boendet och checka in. Svetten rinner, solen steker och luften står stilla. Zinner är dock glad över att vara ute från lastbilen. Jag nattar senare på kvällen och Zinner ser nöjd ut i sin box.

4 sept. Söndag, vädret fortsätter vara varmt och tryckande. Vi rullar under dagen förbi gränsen och in i Frankrike, där upphör köerna och vägarna är underbara att köra på. Destination Lyon, där vi anländer kl. 18. Denna uppstallning skulle ligga på Lyons galoppbana, trevligt tänkte vi men ack så fel vi fick. Galoppbanan i si låg i ett av Lyons slumkvarter och uppstallningen låg en bra bit från själva banan, en filial med gästboxar mitt inne i ett lite mysko område. När vi kommer dit öppnar grinden med portkod inser vi att här finns inte en enda häst, inte ett liv, en spökstad av förfallna ”bunker” boxar. Boxarna var helt uppmurade med ca 3 meter i takhöjd och bara en dörr fram så man kunde titta ut. Hade det funnits en häst Hitler hade han nog bott i en sådan bunker sista tiden ;-). Hade vrålångest över att lämna Zinner själv här. Zinner verkade dock inte bry sig utan var nöjd över att få lite mat och sträcka på benen. Förfallet, omockat och kusligt utan varken häst eller människoliv fick han vackert stå här under natten. Det gick dock bra, han överlevde natten.

5 sept. Måndag, Vi lastar och åker från spökstaden kl. 08:00 och har nu 25 mil kvar. Dessa gick dock mycket långsamt eftersom det var små, slingriga och dåliga vägar. Vi kommer fram 16:00 ca och hettan är då bestående. Två mycket glada personer möter oss på tävlingsplatsen, Annelie S och Ylva, de har fixat en liten välkomst drink (Fanta) och snacks (jordnötter). Trevligt, trevligt.



 Jag får äran som vanligt att gå med Zinner. Sen är det lite små fix och annat som sker innan vi åker till vår jättefina stuga för att installera oss.  Vi tar även en sväng till Carefour, deras motsvarighet till ICA och handlar. Jag gillat ratthandla utomlands för det finns så mycket roliga saker att köpa, nya märken och annat gott.

På kvällen gav jag mig ut på en ridtur, arrangörerna hade detta året styrt upp saker och ting mer så nu fick man bara rida på en viss slinga åt ett visst håll. Slingan som var utmärkt var på 9,5 km och andra hälften var sista delen av banan. Jag begav mig ut och skrittade runt slingan som minst sagt var krävande. Höjdskillnad på över 700 m första 3 km innan man kom på den riktiga banan och sedan lika mycket neråt. Räckte med att skritta så fick Zinner upp puls och svett. 


Stallarna

Tävlingsområdet

6-7 sept. Tisdag och Onsdag, under dessa dagar hände det inte så mycket. Flera länder kom på plats av de totalt 19 nationer som var med. Annelie Eriksson och jag var ute på morgonen och promenerade en 1 h innan frukost och sedan en ridtur på träningsslingan mitt på dagen då det var som varmast. Sen daglig koll av veterinärerna Ylva och Marcello. Zinner verkar trivas trotts värmen som bara blir värre och värre. Han äter bra och dricker bra under hela veckan. Under dagarna åker mina groomar ut på banan och rekar, lite nyheter med veterinärgrindar annars var allt sig likt. De åkte dock ner till grind 5 och groomstoppen på slinga 5 och 6 eftersom vi inte red dessa förra året.

8 sept. Torsdag, dagen började med promenad och följdes av ridtur innan det var dags för att göra sig snygg inför stundande invignings ceremoni. Vita ridbyxor, svarta stövlar, vit piké och kavaj var klädkoden.




Mitt team

9 sept. Fredag, Morgonen började med promenad som vanligt, sedan var det veterinärbesiktning och uppspringning inför publik och efter det invägning. 78 kg, bra med lite marginal ;-)  Resten av fredagen fortlöpte med otroliga 35-38 grader varmt och paniken började komma inför tävlingen om det skulle fortsätta vara så varmt. Frysarna gick på högvarv och vi frös alla flaskor vi kom över, så vi skulle få så mycket is som möjligt tills tävlingen. Pannlamporna från SILVA skulle monteras och finjusteras sen en kort natts sömn…….

Fortsättning följer……….

Idag vid lunch har Frida och Annelie ridit hästarna som är super fräscha! Nu på kvällen fick Zinner gå en kvällspromenad, våran kusin Karolin som var med förra året och hennes sambo Daniel kom på plats igår med. Så nu är vårat team komplet! 

Frågade Frida om det är samma som förra året med område och organasition, fick då svar.

Att stallarna är låsta, varje häst får tre band, det är staket runt ute boxarna, samma princip som på A9-ritten då dom arrangerade SM.  Förra året så fick alla gå som dom ville, ut och in.

Detta året är det så med att man får inte rida hästarna vart man vill, utan dom har en avsedd träningsbana på ca 10km som alla får vara på. Förra året red dom lite som dom ville, på banan och utanför.

Alla bilar måste ha en lapp i framrutan för att man ska få köra in på området.

Sen har alla deltagare kommit med nu, holländare och tyskar. På Torsdag ska det vara någon sorts nummerlapps cermoni.

// Emelie

Vid ca 14.00 så var dom framme på tävlingsplatsen, Zinner står i sin hage.

Teamet har installerat sig i stugan, och ska leta upp en mataffär, i Frankrike så får man tänka på att dom små franssoserna ska ha "siesta" vilket jävla påhitt!!! så mellan kl 13.00 och ca 16.00 varje dag så stänger alla affärer och restauranger, så när vi "skandinavier" vill äta så är allt stängt! Men men....Annars är allt bra med alla.

Nu till lite tävlingsinfo!

Det är 19 nationer som deltar, Ryssarna har kommit, Spanjorerna med b.la Maria Alvarez- Nobby är på plats för att försvara sin plats! Andorra några Britter och faktiskt några fransmän har anlänt.

Team Annelie Ericsson beräknas komma nu ikväll.

På återsende

Emelie